Monthly Archives: August, 2014

Mycket arkiv just nu

Senaste veckan har det bara mullrat i etern om e-arkivlösningar. Statens servicecenter fått regeringens uppdrag att upphandla och etablera ett nytt statligt e-arkiv. http://computersweden.idg.se/2.2683/1.578793/staten-bygger-e-arkiv-for-en-halv-miljard är en av många notiser om detta senaste veckan.

Det är bra att det tas ett gemensamt tag om denna tunga process och att det äntligen efter 20 år av problemidentifiering nu verkar som att det skall ske något. Jag har ju träffat flera av de företag som kommer vara med att slåss om denna upphandling och nog kommer e-arkivet att byggas. Nu verkar just e-arkivet dessutom vara konsultföretagens potentiella kassako.

Det kommer i princip (med gällande lagstiftning) att vara flera arkiv, men en fysisk plats där tekniken står. Ett fungerande e-arkiv är centralt för att statliga myndigheter skall kunna utveckla regeringens intentioner om öppen data. Mycket av tankarna kring FGS-er (se ex.Förvaltningsgemensamma specifikationer) ger implicit en möjlighet för ökad användning av offentlig data.

Dock finns det ett antal orosmoln som inte många pratar om. Nuvarande politik är ju tydlig med att offentlig verksamhet skall renodlas och det som inte är kärnverksamheten skall om det kan göras billigare skötas av andra. Jag ser ett mörkt moln i fjärran som innebär att statens servicecenter (har ju inte som uppdrag att vara arkivmyndighet åt staten) kommer att outsourca detta e-arkiv, då det inte ingår i deras kärnverksamhet. Vips så har vi hela vårt kulturarv som hanteras av ett internationellt konsultföretag. Jag säger inte att det blir sämre, att de kommer göra ett dåligt jobb eller att det är större risker förknippade med detta. Dock är jag förundrad över att ingen diskuterar den risk att källan till vår framtida historia kommer kontrolleras av privata intressenter. Besök ett arkiv så förstår du vad jag menar:). Man brukar skämtsamt säga att archivists are trustworthy custodians of the collective memory. Kommer den bilden att bestå? Många skojar om arkiv och arkivarier, men det finns en stark professionalism inom yrkeskåren och en heder i att tillse att även framtida historieböcker kommer kunna skrivas eller på annat sätt skapas. 

Jag vill inte ta på mig gnällkepsen, men en diskussion om vart vi är på väg med vår offentliga information borde vara möjligt att ha.

 

Advertisements

Kriser och utmaningar för hur man leder arbetet under dessa

Som jag tidigare förmedlat mycket så bedriver jag en stor del av min forskning inom domänen “kris” och närmare bestämt ledning av kris, där jag studerar hur man organiserar sig, hur man dokumenterar och hanterar information under krisen. Denna sommar visar med all tydlighet att en av de stora utmaningarna som finns för vårt samhälle är olika former av natur/klimat/väder- kriser. Vi har branden i Västmanland och nu översvämningarna i Halland.

Jag ser själv att det finns flera saker som karaktäriserar dessa kriser. Bland annat är krisen ganska utsträckt över tid, flera dygn åtminstone. Likaledes så är det stora geografiska ytor som påverkas, vilket kräver samverkan mellan flera aktörer. Men även att de platser där man leder krisen ofta kanske inte är en plats som är gjord för detta. Min forskarkollega från Chalmers tekniska högskola Jonas Landgren har visat detta mycket tydligt i en reflektion från skogsbranden i Västmanland. Jonas visar med tydlighet att information delas väldigt manuellt, och att den teknik som man använder för att visualisera skeenden är enkel. Det är blädderblock, whiteboard och papperskartor. Arkivforskaren ställer sig då frågan hur skall vi bevara den komplexa information som skapats på en sådan plats? Kan jag överhuvudtaget förstå den dynamik som sker och den enorma information som delas i exempelvis ett tillfälligt ledningsrum?

Troligtvis är det med de nuvarande tekniker och metoder ytterst tveksamt. Men det som gör mig som forskare trägen att fortsätta försöka finna bättre sätt att fånga denna information är just att kriserna är utdragna över tid. Det ger nämligen argument för att det finns tid att lära sig av tidigare händelser och hinna göra saker mer rätt. Min vision är att kriser skall dokumenteras på ett sådant sätt att det enkelt går att ta del av dem efteråt och att detta är ngt som kan ske snabbt och enkelt. Inte att man behöver läsa 1000-tals sidor text utan essensen från tidigare erfarenheter borde kunna vara möjlig att ta till sig om tidigare kriser dokumenterats bättre än idag. Jag påstår på intet sätt att det sker dålig dokumentation utan påstår däremot att den dokumentation som sker inte optimalt stödjer en kunskaps och erfarenhetsförmedling.

Ytterligare spännande problem går att finna i denna typ av händelser då det också är oklart att veta vem som är ansvarig för dokumentation av informationsdelning som sker mellan olika aktörer.