Monthly Archives: September, 2015

Betygsnämnd

Att vara docent är i en forskares karriär ett viktigt steg. Denna akademiska titel innebär många saker. Bland annat att man får examinera på alla nivåer, från grundnivå till forskarnivå. En docent får också vara huvudhandledare åt doktorander. I den akademiska meriteringen från docent till nästa steg, professor, krävs oftast att man kan visa upp ett antal saker på sitt CV. Bland annat krävs erfarenhet av att examinera på forskarnivå, att sitta i betygsnämnd vid disputation och att vara opponent på doktorsavhandlingar.

Jag har haft möjligheten att bli inbjuden som ledamot i betygsnämnden för tre disputationer. Den sista i ordningen var i dag vid Högskolan i Halmstad där Soumitra Chowdhury försvarade sin avhandling med titeln: Service Logic in Digitalized Product Platforms – A study of digital service innovation in the Vehicle Industry.

Fakultetsopponent: Birgitta Bergvall-Kåreborn, Institutionen för system- och rymdteknik, Luleå tekniska universitet. Förutom mig själv var ledamöterna i betygsnämnden:
Professor Ada Scupola, Department of Communication, Business and Information Technologies, Roskilde universitet, &
Professor Stefan Cronholm, Sektionen for informationsteknologi, Hogskolan i Borås.

Det är ett hedersuppdrag och det är också extremt lärorikt och ger mig mycket nya insikter och perspektiv på avhandlingskvalitet och vart vårt ämne tar vägen. Jag ser redan fram emot nästa uppdrag som jag hoppas kommer. Ett opponentuppdrag är också något som jag hoppas komma.

Advertisements

Då är höstens Arkiv-event i Västernorrland snart publikt boka in 13/10

Återigen kommer CEDIF att bjuda in på en spännande heldagskonferens i samband med Sundsvall 42. Anmälan kommer snart ut och ni kommer kunna anmäla er. Skillnaden från tidigare år är att vi i år kommer bjuda på både föredrag och en praktiskt inriktad Workshop.

Information kommer finnas på http://www.broninnovation.se/Sundsvall42/Konferensveckan-BIG42/ och på http://www.miun.se/cedif Nedan kommer mer information om dagen. Har ni funderingar tveka inte att höra av er:

erik.borglund@miun.se 072-5818933

ARENA-42 CEDIF 13 Oktober 2015

Utveckling och forskning kring problem kring hantering av offentlig digital information har varit fokus för Center för digital informationsförvaltning (CEDIF) i flera år. Under Arena42 bjuder CEDIF in till en dag där vi presentera aktuell forskning kombinerat med en workshop där fokus ligger på beställarkompetens och hur man ställer krav vid upphandling av dokument- och ärendehanteringssystem. Dr. Håkan Sundberg med flerårig erfarenhet av upphandling av dokument- och ärendehanteringssystem kommer leda en workshop som kommer engagera och aktivera deltagarna. Schema för dagen ser ut som följer:

09.00-10.00              Registrering, kaffe
10.10-10.40     Vad händer inom digital informationsförvaltning? CEDIF redogör för pågående och aktuella projekt.
10.40-11.20 Recordkeeping informatics? Är det ett användbartbegrepp? Docent, Erik Borglund förklarar     begreppet med utifrån problem kring dokumentationen som sker (eller inte sker) under fysiska     möten, onlinemöten,  workshops etc.
11.20-12.00 Ann-Sofie Klareld presenterar sin forskning som problematiserar den förändring Arkiv och modern informationsförvaltning har genomgått som en effekt av e-förvaltningen.
12.00-13.00 Lunch
13.00-15.00 Workshop, ”Hur skall du inte göra när du upphandlar ett dokument- och ärendehanteringssystem” Dr. Håkan Sundberg leder en intensiv workshop där du aktivt kommer få gå igenom de steg som skall göras för att kunna att upphandla ett system.
15.00-15.30 Fika
15.30-16.10 Avslutning av dagen
 

Jakten på förändringar och nya lösningar rätt väg att gå?

När kritiken blir för stor kräver man förändring av det nu gällande och förutsätter att problemet är att det är sättet man arbetar på idag och dess grunder och regelverket som är fel. I gårdagens webbsändning tolkade jag att en del av kritiken mot krishanteringssystemet är just att det saknas “rätt” regler, tydlighet, och liknande krav på förändringar. Men den kritiken kom efter en stor skogsbrand. Hur hade kritiken sett ut om det skulle varit en annan form av kris? Jag tror personligen att det finns en risk att man skrivbordsmässigt tar fram nya regler, principer och riktlinjer som även de inte kommer vara perfekta när det sker en stor komplex kris eller samhällsstörning. Det ligger i samhällsstörningens natur att vi inte kan klara av den smärtfritt. Vi kan göra saker bättre, men helt idealt är nog en utopi.

Pratade om detta med en forskarkollega från England i går. Hon skrattade och bekräftade min tanke. Hon berättade att i London hade man konstaterat att för att klara av vissa olyckor i tunnelbanan bättre så föreslog man att personal från tunnelbanan skulle få blåljus på sina bilar för att komma snabbt till olyckan, och inte behöva vänta på poliseskort som de gjorde innan. Problemet var att det krävs att man regelbundet framför fordon under utryckning ”skarpt” för att få fortsätta att framföra fordon med blåljus. Detta var inget som någon av förarna hos tunnelbanan kunde uppfylla och därmed så föll hela idén. Regelverket hade ändrats men var omöjligt att genomföra. Det Jennifer Cole vid Royal United Services Institute (RUSI) menade var att i många fall genomför man förändringar men det sätt man gjorde det på innan var redan det bästa, även om det innehåller brister. I fallet med tunnelbanepersonalen var de fortsättningsvis tvungna att vänta på polis för eskort. Enda chansen att få köra ”blått” var att extremt många olyckor skulle ske så de skulle tvingas åka så mycket utryckning som regelverket kunde kräva. Jag skulle få ta del av en rapport som visar på just det jag försöker belysa här, att nu gällande system inte med automatik är dåligt, utan det kanske är det minst dåliga och förändringar gör nödvändigtvis inte saken bättre.

Jag säger inte att den förändring som man hoppas ske med svensk krishanteringsförmåga kommer vara verkningslös. Jag vill bara höja ett varnande finger för att från skrivbordet och med stor analytisk kraft försöka redesigna ett system som ändå fungerar. För oavsett om det finns kritik att framföra innebär det inte att systemet inte fungerar. Det är mycket enkelt att försöka förenkla en samhällsstörning. Jag skulle påstå att det finns så många parametrar i tex skogsbranden som inte det bästa system kan förutse, och nästa gång ngt sker så gör nya förutsättningar att det nya krishanteringssystemet även denna gång inte klarar situationen optimalt.

Kopplat till mitt tidigare inlägg föreslår jag att fokus satsas på övning, och återigen övning. Varför inte inspireras av tex språk-appar som Duolingo (https://www.duolingo.com/) där man nöter grunder om och om igen.

I det nu startade projektet GSS2 kommer vi just nöta grunder och använda dessa övningar som grund för återkoppling och lärande, dvs utveckla verksamheten i små steg. Inte för att finna radikala förändringsbehov.

KISS!

Igår satt jag och lyssnade i efterhand på den webbsändning som MSB hade där de presenterade det regeringsuppdrag de fått som en följd av skogsbranden 2014. Det var uppenbart att det kommit fram kritik mot den svenska krishanteringsförmågan. Glädjande i denna presentation var att det var viktigt att lära sig av tidigare händelser, vilket är grunden i det som motiverar min ”arkivfokuserade” del av krisforskningen jag bedriver.

Efter skogsbranden har jag själv funderat och försökt läsa på om en del om större händelser och vad som skrivs efteråt. Jag konstaterar och ser mig finna ett mönster: Stora katastrofer resulterar ofta i ett kaos. Detta kaos ställer krav på reformer och krav på större och mer komplexa övningar, för det måste övas, övas och övas. Jag har nyligen avslutat ett projekt där övning varit fokus, ett samarbete mellan Sverige och Norge. Projektet går vidare i fas 2 och kommande år är fokus också övning.

Det vi lärde oss i detta projekt var KISS. Dvs Keep It Simple Stupid. Med det menar jag och de partner som var med i projektet (läs polis, räddningstjänst) insåg att det är bättre att öva vardagshändelser som i liten skala tränar systemet. Genom detta skapas en grund för att kunna klara av större händelser. Istället för att träna sig i att uppleva otillräcklighet och misslyckande kan man ”nöta in” en känsla att vi kan det här. För handen på hjärtat trots alla mastodontövningar där vi tränat oss i att hantera gigantiska oljeutsläpp, höga vattenflöden som dränkt enorma ytor, terrorattacker på flera platser simultant, explosioner på kärnkraftverk mm? Känner vi oss mer trygga i vår roll i krishanteringssystemet?

När jag under mina 7 år arbetade som operatör på Nationella Insatsstyrkan var vår grundläggande idé att nöta in grunder. Genom att nöta in grunder så dessa sitter kan man klara av att lösa mer komplexa situationer. Genom historien vill jag påstå att den filosofin för träning har och är framgångsrik. Vissa saker behöver nötas så det sitter i ryggmärgen. Nu kanske inte vi kan räkna med att det går att nöta in alla delar i krishanteringssystemet flera 1000ggr, men tanken är att träna små mindre komplexa delar många gånger för att bättre klara av svåra utmanande händelser.

Ett konkret exempel är då jag haft förmånen att delta i stabsutbildning och stabschefsutbildning vid polishögskolan. Där nöttes de moment som finns i stabsarbetet som bland annat initiering av stab, stabsgenomgång och stabsavlösning. Att träna stabsavlösningar 10ggr kanske tar några timmar men kanske dessa timmar är mer väl spenderade än att delta i en heldagsövning där aldrig stabsavlösning tränas? En övning där arbetstiden styr när krisen är över och du tränar i att misslyckas. För jag påstår nog att få stora komplexa övningar resulterar i att deltagare känner att de lyckats och gjort ngt bra.

Många säger nog nu: Men det är ju många aktörer som verkligen är dåliga! Ja kanske är det så, men är det rimligt att tro att någon som aldrig gjort något skarpt, och aldrig fått öva kan lyckas? Genom att öva små moment som ens arbetsuppgift består av under en kris är jag övertygad om att kriserna kommer klaras av bättre utan att nödvändigtvis hela system behöver förändras. Men tankar om det kommer i nästa inlägg.

Att forska är inte alltid kul

Idag har jag provat på att uppleva hur forskning är när det är tråkigt. Vi är med i ett EU projekt och hela dagen har jag ifrågasatt mig själv om detta är vad som är meningen att man skall slita i veckor med för att söka pengar. När får man göra det roliga och slippa administrationen. MEN! Icke, det verkar inte vara möjligt.

Men nu är det bara att bita i hop och försöka göra ett bra arbete i morgon då stora projektmötet börjar.

En publicering

Då har jag äntligen fått min artikel om molnet publicerad. Den publiceras i specialnumret som kopplas till Interpares Trust och du finner artikeln här.

Kompetens vad behöver jag kunna?

Jag har fått många frågor om vad en arkivarie behöver för kompetens. Det är en svår fråga då vi inte utbildar arkivarier, utan vi utbildar i arkiv- och informationsvetenskap där arkivarieyrket är ett av många tänkbara. Just påståendet att vi inte utbildar arkivarier har fått viss arkivarier att gå i taket. Tyvärr är det så att vissa yrkesverksamma arkivarier inte tänker på att det är Högskoleförordningen (HF) som styr vår verksamhet (och lite annat). Det är i HF som jag kan utläsa de mål som olika examen skall ha på en generell nivå, och det är dessa mål och färdigheter som vi vid utvärderingar bedöms emot. När man läser HF så kan man konstatera att Arkivarie inte har en egen examen utan examen kan du få hos oss i arkiv- och informationsvetenskap. Vad du med dessa kunskaper skall göra är studenten helt fritt. Vad menar jag med detta? Jo jag är ganska trött på att försöka bygga upp en hög kvalitet på grundutbildning, utbildning på avancerad nivå och forskarnivå och vissa vill kalla det en yrkesutbildning. Internationellt är detta ingen diskussion som förs utan det verkar vara ett svenskt fenomen.

Vad behöver man då för kompetens? Då jag själv har en bakgrund från IT-sidan så tycker jag naturligtvis att IT är bra att kunna, men det är ju inte så enkelt. Jag har de senaste året använt mig av att den 29/6 2007 så presenterade Steve Jobs iPhone 1. Det dröjde ett år till innan generation 2 kom, och den kom till Sverige under hösten 2008. Idag är det mindre än 7 år sedan och utvecklingen har gått extremt snabbt sen dess. Med detta vill jag förtydliga och påstå att samhällets förändring har till stor del inbegripit hur vi hanterar information, både professionellt och privat. Detta påverkar naturligtvis arkiv-praktiken. Om någon påstår annat så får de nog vakna upp. Utifrån min iPhone jämförelse så skall du ju då kunna argumentera för att du behöver viss teknisk kunskap, som vi vet om utifrån den mobila teknologins intrång i vardagen. MEN! Det intressanta är ju vilken kompetens du behöver för nästa utmaning, det är ju den kompetensen som gör dig som yrkesverksam attraktivast på arbetsmarknaden. Här så kan jag inte vägleda, men min rekommendation är att man läser mycket och följer tekniktrender. Följer inte för att primärt prova utan för att fundera vad dessa innebär.