Monthly Archives: July, 2016

AERI går mot sitt slut

AERI 2016 går mot sitt slut och avslutas i morgon. Arkivvetenskap är ett litet ämne även på stora fina universitet i USA är ngt som jag kan konstatera efter att deltagit 4ggr på AERI. Därför är det än mer viktigt att nätverka, visa sig aktiv, vara offensiv. Mittuniversitetet har de senaste 6 åren etablerat sig som en viktig och ansedd aktör i arkivvetenskap. Mycket tack vare vår professor Karen Anderson som i oktober tyvärr går i pension. Tack vare Karen har vår forskning uppmärksammats internationellt och vi har ett kontaktnät som aldrig vi skulle fått utan Karen.

Mycket ansvar ligger nu på mig och mina kollegor att förvalta det vi uppnått och vår plats på den arkivvetenskapliga spelplanen. Att vara på AERI är därför ett viktigt moment för detta. Förutom att positionera oss så får jag genom AERI en ovärderlig insyn i olika utbildningsprogram, doktorandprogram, forskningsinriktningar mm. Från att varit ett ganska enkelspårigt akademiskt ämne under 1990-talet så har ämnet arkivvetenskap utvecklats till ett mer moget ämne. Under slutet av 2016 kommer en bok med titeln the archival multiverse som på något sätt försöker förklara den utveckling som ämnet tagit och där vi står idag. Glädjande är MIUN med i denna utveckling.

 

Advertisements

Känslan för sitt universitet

Jag har haft förmånen att vara på flera konferenser som hållits på amerikanska och kanadensiska framstående universitet. Ja mindre framstående också för den delen. Det jag kan konstatera är att den nordamerikanska kulturen där det finns ett enormt utbud av profilprodukter från universitetet är för en svensk ovant. Vid Mittuniversitetet kan jag kanske köpa en skål, ett USB minne eller en penna med universitetets logo. När jag var i Penn State University fanns det säkert ett 40-tal affärer som bara sålde profilprodukter. Kanske en effekt av att Penn State också har de mest aktiva alumnerna i hela USA. Men det är inte bara studenter som bär dessa profilprodukter.

Här på AERI så återsåg jag Devan, nybliven assistant professor vid Indiana University Bloomington. Stolt bär han Indiana slips, Indiana T-shirt mm. Varför har vi inte detta i Sverige? Jag vet att Stockholms Universitet, Göteborgs Universitet och Chalmers är mer framåt än Mittuniversitetet. Nu är ju mycket av den Nordamerikanska universitetsidentiteten kopplad till idrott och framförallt basket, football, baseball och hockey. Penn state tex, som med sina “Nittany Lions” (football) har en hemmaarena som rymmer mer än 100000 som brukar fyllas när det är match. University of North Carolina Chapel Hill lever fortfarande på att de var hemvisten för Michael Jordan i basket.

Idrotten i Sverige bedrivs inte inom universitetet och kanske är det därför att vi inte har densamma profileringen. Jag är i alla fall stolt över mitt universitet och skulle gärna bära några profilkläder som känns fräscha för 2016. Kanske kan info/PR avdelningen överraska?

Distansundervisning

Idag på AERI2016 hade vi en workshop om distansundervisning. En givande workshop som visar hur ganska långt fram vi kommit vid Mittuniversitetet och avdelningen för arkiv- och datavetenskap. Vi har bedrivit arkivutbildning på distans sedan slutet av 1990-talet. Nu visar det sig att framstående iSchools som UCLA, University of Michigan, University of Maryland, University of North Carolina Chapel Hill, University of Kent, Simmons college, mfl alla bedriver distansutbildning. Det är inte längre lägre klassens utbildningen utan alla berättade om hur mycket stöd de får internt för just att utveckla distansutbildningen.

Däremot presenterades de tre mest tydliga felaktigheter som finns kring distansutbildning:

  • Att den är enklare att både genomföra och att hålla
    • Verkligheten är att det krävs mer av både studenter och lärare för att kunna klara av utbildningen. En ny form av kompetens och ny form av disciplin
  • att den är billigare att erbjuda jmf med vanlig klassrumsutbildning
    • Verkligheten är att det krävs mer teknikstöd för att genomföra utbildningen och den tar betydligt mer tid att genomföra distansutbildning och inte mindre
  • Distansutbildning är inte lika intellektuellt utmanande
    • Detta är tyvärr en syn som visats i media och som det inte finns stöd för.

I den debatt som råder i Sverige och som även förts vid mitt lärosäte hoppas jag att man vågar stå upp för att distansutbildning är högre utbildning med samma kvalitet som traditionell klassrumsundervisning.

 

 

4 May 1970

4 May 1970 öppnade nationalgardet eld mot demonstrerande studenter på Kent state university. Fyra avled av skotten och nio skadades. När jag själv nu bor i Ådalen så kan jag konstatera att denna typ av händelser sätter sina spår. Här på Kent State University så har man gjort vad som står i ens makt att inte förvanska det som skedde utan snarare försöka förklara hur detta kunde ske. http://www.kent.edu/may4

De äldre kollegor här på konferensen som som själva var studenter på den tiden kan bevittna om hur händelsen påverkat dem.

 

Att bli berörd

Som forskare blir jag sällan berörd inom mitt eget ämne. Informationssystem eller arkiv är inte sådana ämnen att de skapar förutsättningar att beröra när jag är på konferenser och lyssnar på presentationer. Men idag skedde det som bevisar motsatsen.

Jag var moderator i en session där fokus var utmaningar man kan ställas inför bevarande av digitalt material. Sist ut var Dr. Tonia Sutherland från University of Alabama. Hon presenterade en studie där hon studerat varför det i USA blivit OK att exponera och visa filmer och bilder på döda kroppar av svarta. Tonia berättade en mörk historia med exempel på exempel där svarta medborgare dödats eller förolyckats på olika sätt och efter deras död har kropparna exponerats i media, på youtube mm. Frågeställningen är vilken chans har man att slippa bli exponerad som avliden, och vilken möjlighet har familjen att skydda. Tonias presentation skedde dagen efter det tragiska som skedde i Dallas.

Tonia berättade även om Henrietta Lack som på 50-talet dog i cancer, men vars celler efter hennes död har använts för framtagande av bl.a. poliomedicin, och för andra medicinska framsteg helt utan hennes familjs medgivande. 2013 släpptes Henrietta Lacks hela DNA offentligt utan att någon tänkte på vilken effekt det hade på hennes familj.

När arkivvetenskap lyfter så här viktiga frågor är är det svårt att inte tycka det är det viktigaste ämnet av alla. Det finns makt i arkiv och rätten att bli bortglömd är central och gäller inte överallt. Dr Tonia Sutherland visade idag med tydlighet på den mörka sidan som digitaliseringen kan medföra. Aldrig har jag varit med om att en hel sal forskare sitter tysta och är tydligt berörda, men det hände idag.

Förutom Tonia så presenterades också ett case kring kroppskameror som bärs av polisen i LA. Ett minst lika aktuellt ämne som ovan.

Springa på konferenser

Jag gillar att springa. Att alltid ha med sig träningskläder när jag reser är liksom chansen för att rensa hjärnan. Läste igår en artikel om att just löpning är en av de bästa sätten att stressa av.

När jag är på konferens är löpningen extra härligt. Ofta så pratar man engelska hela dagen så tillslut känns skallen som sirap. Dessutom sitter man ned och känner sig mestadels förslappad. Att då vakna lite extra tidigt på morgonen och knyta på sig skorna och ta en morgonlöpning är fantastiskt härligt. Det rensar hela skallen och skapar förutsättningar för att få en bra dag. Har ni inte provat själv så gör det, man springer så länge som man vill och känner för:)

Nu står vi inför dag 2 på AERI och programmet ser fantastiskt ut även idag. Börjar med en keynote av Sue Mpckemmish som alltid levererar tänkvärda saker.

 

AERI 2016

DÅ är AERI (Archival Education and Research Institute) igång på Kent State University. AERI är en mix av nätverkande, konferens, workshop, och postrepresentationer. En plats som för en forskare i arkiv- och informationsvetenskap är mycket viktig. Det känns så kul att MIUN är en av många uppskattade internationella aktörer inom arkivvetenskapen. Vi är ensamma från Skandinavien om att vara en del av denna gruppering. Det är ovärderligt för internationellt samarbete.

För egen del så höll jag min egen presentation i dag och det gick bra. Det var många som lyssnade och blev en del riktigt bra diskussioner efteråt. Alltid skönt att få det hela överstökat och göra det första dagen då alla brukar vara med.

Förutom att det är härligt så fick jag bli mycket glad i dag. En kille jag träffade första gången i Boston, kom fram och berättade att han nu gjort sitt första år på sitt tenure track på University of Indiana, och därmed klarat av sin doktorsgrad. Han tackade hjärtligt för att jag de gånger vi träffats och de mejlkonversationer vi haft som han såg som “mentoring” för honom. När vi träffades andra gånger var han tom osäker på om han skulle bli klar med sin avhandling, men nu är han färdig och har ett bra jobb.

Det känns bara kul att jag, utan att varit medveten om det, positivt hjälpt en kollega att ta sig vidare inom akademin.

AERI2016 finns på twitter, instagram med #aeri2016 för den som är nyfiken.

 

/Erik

Vill du bli min arbetskamrat?

Kanske vill du bli min arbetskamrat? I så fall tycker jag du skall läsa nedan annons och ta dig en funderare på att ta steget att bli doktorand.

Du kommer tillhöra en del av forskargruppen information systems, en forskargrupp som har höga ambitioner och framförallt väldigt kul.

http://www.miun.se/universitetet/jobb/doktorand-i-data-och-systemvetenskap3