Ta efter min mentor

Efter att fått en bra natts vila har jag läst och funderat på det inspel som på vårt projektmöte kom fram igår, nämligen att förorda möjligheten att vara anonym i det system, den teknologi som projektet skall utveckla.

Enkelt så arbetar Trillion med att utveckla teknik och arkitektur för att underlätta samarbete mellan polis (Law Enforcement Agencies, LEA) och medborgare (Citizens). Det är utifrån ett Horizon 2020 call där community policing var fokus.

I projektet har MIUN bland annat varit ansvariga för sociala krav på systemet, arkitekturen har vi funnit med brett stöd i tidigare forskning, att samarbete kräver trust och trust byggs upp ömsesidigt över tid. Vi har också lyft fram hur viktigt det är att det inte är polisens (LEA) som skall styra hur detta samarbete sker, utan det är medborgarna som skall driva detta.

Nu argumenterar man för att projektet skall influeras av Crimestoppers i UK, en organisation som tar emot tips, anmälan mm anonymt och sedan förmedlar det till polisen. Man försöker visa att det finns behov av anonymitet för att rapportera brott.

Utifrån detta så har vi nu fått två problem att ta ställning till. 1. I vårt projekt höjs kraftiga röster för att vi måste möjliggöra en anonym rapportering av händelser. 2. Systemet har för starkt polis-fokus (LEA). Projektet har från första början, enligt mig haft en för otidsenlig syn på samarbete mellan polis och medborgare.

Då jag de senaste åren arbetat nära med min kollega och mentor Professor Katarina Lindblad Gidlund, så har jag blivit mer modig i att ta ett normkritiskt perspektiv.Jag gör det inte jämt, men ibland och i detta fall är jag väldigt normkritisk. Med 20 års poliserfarenhet och lite kritiskt perspektiv så kan jag tyvärr inte förstå hur samarbete kan förbättras om man möjliggör anonymitet. Det som gör mig frustrerad är att majoriteten av projektet bevisligen enbart vill göra det som redan finns, dvs möjligheten att sända och dela information till polisen (LEA). Man har inte ambition att vilja utveckla samarbete mellan medborgare och polis (LEA) till en ny nivå, där tekniken kan vara en mediator för att skapa tillit och skapa förutsättningar för att finna nya sätt att samarbeta och därmed skapa förutsättningar för ett tryggare samhälle. Man lyfter crimestoppers UK för att exemplifiera det samhälleliga problem som finns där många medborgare saknar tilltro till polisen och sannolikheten att använda ett system där polisen är den enda som drar nytta av användandet är lika med noll.

Idag kommer jag vara den jobbiga svensken som är normkritisk, den jobbiga, den som upplevs som konservativ och bakåtsträvande, den som inte tror på att ökad anonymitet och övervakning är vägen för framgångsrik samverkan, den som hela tiden hävdat att projektet skall drivas av polisens behov utan medborgarna och polisens behov tillsammans. Jag är medveten om att projektet kommer lyssna men icke ta notis av vad jag säger. Men som en god samuraj kommer jag stupa med huvudet närmare fienden. I morgon får vi se hur väl det gick…;)

Advertisements
%d bloggers like this: