IRIS41 / SCIS9

Då har årets IRIS och SCIS gått av stapeln i Odder, utanför Aarhus. Det var ett 80-tal forskare seniorer och doktorander som i dagarna 3 ägnade sig åt nätverkande, forskningspresentationer, vetenskapliga samtal och annat spännande.

IRIS är ju en arbetskonferens där man presenterar en artikel som en grupp diskuterar och kommer med konstruktiv kritik på. Tanken är att man utvecklar artikeln efter IRIS och genom den mix av respons man får brukar artiklar från IRIS faktiskt bli publicerade i ansedda källor. Detta var andra gången jag fått förtroendet att vara ordförande i en arbetsgrupp och därmed också leda diskussionerna så att de blir konstruktiva. Jag kan återigen konstatera att det går alltid att lära sig nya saker och kontinuerligt lära sig i detta område. Den dagen då jag sluta tro att jag kan lära mig något så bör jag ta en paus eller kanske sluta:)

Nu väntar en veckas semester innan arbetet tar vid under hösten.

 

Advertisements

AERI2018

I år hålls AERI (Archival Education Research Institute) på University of Alabama. Som vanligt är det en fantastisk plats för forskare inom Arkivvetenskap att mötas och nätverka, presentera nya forskningsrön och lyssna på utmanande keynotes. I år kan jag konstatera att arkiven i allt större grad spelar en roll i samhället. Vi har fått erfara att flera kollegor runt om i världen har blivit av med sina jobb, och även blivit hotade då deras forskning handlar om att skydda och bevara minoriteter i det egna landet och värna om deras intressen. De politiska vindar som blåser i Europa bygger många på en starkare nationalism och då blir den nationella kulturen allt viktigare att propagera. Om arkiven visar på en mer mångfacetterad kultur så utgör arkiven plötsligt ett hot.

På AERI har vi också diskuterat och resonerat kring de utmaningar som finns kring hantering av dokument/handlingar inom miljöarbetet, inom flyktingkriserna som drabbat oss de senaste åren. Vi fick lyssna på ett seminarium om hur bristfällig hantering av dokument gjorde att man inte med säkerhet kunde matcha föräldrar som olovligen vistats i USA med de barn som tagits i förvar av amerikanska federala myndigheter.

Trots flera känslomässiga presentationer under veckan har det ändå varit den kanske bästa AERI jag varit på. Arkiv betyder något och arkiv kan göra skillnad. Vi behöver mer studenter och mer forskare för att tillsammans kunna bidra till ett bättre och mer demokratiskt samhälle.

University of Alabama är också en fantastisk upplevelse. Här är det football som gäller. Universitetets stolthet är crimson tides, dvs amerikanska fotbollslaget som spelar i högsta ligan för college/universities. Den arena de spelar på tar 101890 personer och staden där universitetet ligger har 100000 invånare. Ja ni fattar att det är man ur huse. Ingen universitetsanställd får parkera sin bil senare än kl 1600 match-dag då alla parkeringsplatser behövs för att fylla stadion. Universitetet etablerades innan inbördeskriget och förstördes helt under kriget, men återuppbyggdes. Det är dock varmt 33-35 grader och 90% luftfuktighet. Det ställer nordbon på prov:)

 

Ibland vänder det

Igår fick vi ett besked om att vårt projekt GSS3 har beviljats medel för forskning i 3 år. Känns sjukt skönt när man sliter med att skriva ansökan. Mer info kommer.

Ny bok (är med och skrivit:))

Emerging Trends in Archival Science

EDITED BY KAREN F. GRACY

Emerging Trends in Archival Science provides readers with an excellent overview of the variety and scope of current scholarly thinking in archival science. A new generation of thinkers is making the case for the importance of archives for addressing grand societal challenges such as peace and security, human rights, and adaptation to technological change in the information society. These emergent archival scholars are bringing fresh insights about the nature of the archival endeavor and the role of archives in preserving evidence of an increasingly complex and diverse society. They are thinking about how people create, manage, and interact with records and how the next generation of archivists can best be equipped to handle the recordkeeping challenges of the twenty-first century.
Chapter 1: Evidence and Exigency: Reconstructing and Reconciling Records for Life After Conflict, Anne J. Gilliland
Chapter 2: A Case Study in Access to the Archival Records of the Military Courts of the Former Yugoslavia, Aida Škoro Babić
Chapter 3: On “Monstrous” Subjects and Human Rights Documentation, Mario Ramirez
Chapter 4: Archiving the Ephemeral Experience, Jennifer Jenkins
Chapter 5: Insights from Archivists to Educate for Advocacy, Sarah Buchanan
Chapter 6: Using Scenario Planning and Personas as an Aid to Reducing Uncertainty About Future Users, Erik A.M. Borglund & Lena-Maria Öberg
Rowman & Littlefield Publishers
Pages: 168 • Trim: 6 x 9
978-1-4422-7514-0 • Paperback • December 2017 • $55.00 • (£37.95)
978-1-4422-7515-7 • eBook • December 2017 • $52.00 • (£34.95)  

Första dagen NGCP

DÅ var första dagen avklarad av NGCP konferensen om framtidens community policing. Ja vad är då mitt utlåtande. Tyvärr känner jag mig ganska nedstämd och faktiskt ganska besviken. Community policing är det internationella namnet på vad som i Sverige på 90-talet kallades närpolis. Det handlar enkelt om att polisen kan inte själv skapa det trygga samhället som medborgarna önskar utan detta är ett arbete som måste ske i samverkan mellan polis och olika samhälleliga intressenter.

I det horizon2020 projekt som jag är med i har jag aktivt försökt att förmedla behovet av att utveckla tekniker för att skapa förutsättningar kring samarbete. Det är ett arbete som är mer prioriterat än att försöka skapa nya tekniska lösningar som egentligen inte gör annat än att skapa nya sätt att anmäla och rapportera brott. Idag har jag nästan uteslutande lyssnat på hur man byggt, utvecklat och tagit fram en mängd nya tekniker för att rapportera brott. Ingen har pratat om hur man samarbetar, hur teknik kan skapa förutsättningar för samarbete. Hela CSCW fältet känns som ingen ens bryr sig om.

Under dagen fanns dock ett undantag, en tysk professor, en sociolog, som var verkligen kritisk till det som han lyssnat på. Att han saknade just de projekt som ville arbeta med samarbete och inte bara de som kan använda en telefons sensorer på mest kreativa sätt. Han var också kritisk till den naiva syn som allt för många projekt hade på polisarbete. Det är inte action som i TV-serier utan ofta ganska monotont och mindre glamoröst.

Denna bild som jag nu förmedlar har dock en fördel och det är att behovet av forskning har aldrig varit större. Forskning inom digitaliseringen måste våga vara normkritisk och ifrågasätta det som man tar för givet. Att då tillhöra FODI, forum för digitalisering som tar avstamp i digitaliseringen och försöker belysa, förstå, kritisera, granska etc det ur ett brett samhälleligt perspektiv.

I morgon är en ny dag och för tillfället är det största problemet hur blöt jag blir på väg till rummet i en enorm åskskur som sker.

Challenges community policing

Första keynote på NGCP lyfter ett antal utmaningar för EUs poliskårer kring community policing. Några tex:

  • Blanda inte ordningspolisuppdraget med community policing
  • Aktivera lokala communities
  • brist på resurser för att leva upp till strategierna
  • Dåligt definierade arbetsbeskrivningar.

Detta är erfarenheter jag och många tidigare poliskollegor kan skriva under på från den svenska närpolisreformen. Dvs i Sverige förstod vi detta under mitten av 1990-talet då närpolisreformen aktiverades. Men! Idag står den första keynote på konferensen om community policing och lyfter erfarenheter som fanns i Sverige för 20 år sedan, på ett sätt som presenteras som ny kunskap.

Detta är ett exempel på hur viktigt det är att svensk polis får polisforskning som är knuten till verksamheten. Hade detta funnits hade troligtvis studier på närpolisreformen gjorts, och troligen hade paper om “lessons Learned” etc publicerats så att övriga Europa hade kunnat ta del av de erfarenheter som Sverige dragit. Kanske skulle då vi 2017 inte sett att 20 år gamla erfarenheter står listade som utmaningar på en PPT-bild under en keynote 2017.

NGCP

Det har varit ett tag sedan jag som forskare skrev här. Idag börjar The Next Generation Community Policing (NGCP) International Conference. Vi håller till på Kreta och det har samlats ett 150-tal forskare och praktiker.

Den första keynote från OSCE Thorstein Stodiek pratar om en community policing som vi forskare från MIUN har försökt att föra in i projektet Trillion, dvs det handlar om ett skapande av ett samarbete mellan polis och medborgare. All forskning visar på att skapande av samverkan är helt kritisk för nytta av community policing. Tyvärr har inte alla i vårt projekt samma förståelse för just den samverkan som sker. De tekniska lösningar som Trillion tar fram stöder snarare det mer traditionella reaktivt baserade polisarbetet än att det stödjer samverkan.

Nu kommer Trillion att leverera bra resultat ändå, men vi kommer inte nå till de potentiella mål som jag såg i början av projektet.

När det nu gäller NGCP konferensen skall det bli mycket spännande att delta och lyssna på flera spännande talare. Det kommer finnas möjlighet för samverkan, nätverkande och att knyta nya kontakter.

Regeringen kräver att Ex GD Transportstyrelsen ska avskedas

Nu har det runnit än mer vatten under broarna i skandalen om Transportstyrelsens GD. Nu går till och med regeringen så långt att de vill sparka henne från statlig tjänst, då har det gått långt. Den tidigare GD från transportstyrelsen har lyckats att skaffa ett IT-kontrakt där det uppenbart visats att främmande makt kan lägga rabarber på hemlig information.

Den bristfälliga och naiva inställning som väldigt många kommuner, statliga myndigheter har kring de regler som finns för offentlighetslagstiftningen är skrämmande. Allt för ofta ser man arkiv och dokumenthantering som nödvändigt ont, och kan man slippa så gör man det. Har hört liknande historier från kommuner som den på transportstyrelsen men där handlar det inte om hemlig information, bara information om kommunens invånare.

Att ha ordning och kontroll på det offentligas dokument och information är en del av vår grundlag. Med den ökade hotbild som finns från bland annat Öst är det kanske dags att vi gör rätt enligt TF 2kap, en grundlag som firar 250 år.

 

Vårdslöshet med hemlig uppgift

Som många noterat de senaste dagarna har det framkommit att Transportstyrelsens GD fick gå i början av året. Det som nu är nytt är anledningen, hon har fått ett strafföreläggande avseende vårdslöshet med hemlig uppgift. Se tex: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/transportstyrelsens-forra-gd-rojde-sekretessbelagda-uppgifter

Hmmm hela bakgrunden visar på hur problematiskt det är rationalisera den offentliga informationsförvaltningen och utan eftertanke outsourca och lägga allt i molnet. Till min glädje så är SÄPO vaksam och verkligen bevakar vad som våra myndigheter gör. Det utbredda slarv med information för att effektivisera och spara pengar kan alltså skada Sverige. För några år sedan innan någon ens kom ihåg vad civilt försvar var kanske det inte varit särskilt problematiskt för många. Men idag när vi igen plötsligt ser ett reellt hot mot vår suveränitet som nation så är det viktigt att skydda vår information.

Bilden av arkivarier som “guardians of trustworthy records” kanske är mer aktuell än någonsin. Dvs det är arkivarien som skall se till att ingen obehörig får möjlighet att lägga rabarber på vår känslig information. I denna artikel så känns det som att den svenska godtroheten eller naiviteten, och även den norska tagit en ny dimension: http://www.bohuslaningen.se/åsikt/ledare/data-om-försvaret-måste-säkras-1.4423700

 

VMA

Tydligen skedde ett fel på SOS alarm i Stockholm under gårdagen vilket gjorde att ett VMA gick ut vid 22-tiden. En av MSBs många duktiga medarbetare noterade hur SOSAlarm på twitter meddelade att detta var ett felaktigt VMA dvs det hade inte hänt något. Men många av de som svarade på denna tweet efterfrågade en “faran-över signal”. Det väcker ju ett antal relevanta frågor: Kan man skicka “faran över” om det aldrig varit en fara?; Hur kan man förmedla på ett trovärdigt sätt att det verkligen inte hänt något?; Vem, vilka skall meddela att ett VMA var felaktigt och ingen fara finns, är det SOSAlarm, polisen, MSB?

Jag skall inte gå in på ansvarsfrågor men det är i dessa tider när vi börjar återskapa det civila försvaret, som ytterst relevanta frågor. Vem och vilka skall vi kunna lita på?